Nu äre jul igen

I både slott och koja.
Sitter och funderar på nåt julrim som jag borde åstadkomma. Vi får se vad det blir.
Jag har iaf gnidit in lite revbensspjäll med kärlek nu så helt missnöjd är jag inte.

Måste komma på nåt som rimmar på jul.
Igloo kanske. Det kanske rimmar.

Men till nästa år igen...

Den rediga ansiktsbusken har flytt sin kos.

Men nästa år då jäklar

Ansiktshår

Jag lägger in en bild på ansiktshår när det är söndag och allt.

Snart ryker den nog, det är så jäkla bökigt att äta mat...

Ett kapitel i livet

Kapitel 2.

En ensam mans vardag

Ragnar vaknade med ett oomkullrunkeligt morgonstånd. Ett som inte ens gav med sig efter två omgångar av handfast dragande, varav det ena med apotekets glidmedel.

Det var måndag, och klockan var tidigare än fan. Men det spelade ingen roll, för jobba var man tvungen att göra, morgonstånd eller inte.

Morgontrött, småkåt, ensam och jävlig klev han upp ur sängen och gick de ynka metrarna för att göra sin morgontoalett. Att försöka pricka porslinsguden i det här tillståndet var inte att tänka på. Eventuellt om han ställde sig på huvudet. Han utförde sitt behov i duschen, och passade samtidigt på att tvaga sig.

Med van hand slog han till strömbrytaren för kaffebryggaren som han laddat dagen innan. Ett tidsbesparande knep som gjort att han numer kunde sova minst trettio sekunder längre på morgnarna.

Han rostade två franskskivor och tog fram ett paket mjukost.

Vilken jävla lyxfrukost. tänkte han och rev ett salladsblad från krukan.

Örjan låg halvvägs ner i vattnet och såg död ut, vilket han alltid gjorde på morgnarna. Eller kvällarna.

Det var mer eller mindre ett kroniskt tillstånd hos den lilla skiten. Ragnar kastade salladsbladet på honom varpå Örjan replikerade genom att ligga blick stilla och låta en luftbubbla undslippa honom.

Du har det förjävla bra, reptiljävel! tänkte han och slängde igen dörren efter sig.

Jobbet hade han fått genom sin numer exsvärfar. Gubben hade inte gillat Ragnar något vidare när han var tillsammans med hans dotter och ännu mindre nu när det var slut. Lyckligtvis kunde han undvika sin chef nästan hela dagarna och slapp höra gubbens gliringar och elaka påhopp.
Lagerjobbet kändes faktiskt skönt så här på måndagen för då slapp han åtminstone sitta hemma i deras gamla lägenhet som bara genom sin existens påminde honom om deras tid tillsammans.

Han smet in på toaletten och tog fram porrtidningen som legat där så länge han kunde minnas. En fib aktuellt från 1987. En av tjejerna påminde faktiskt om Ann-Sofie i receptionen. Han bläddrade förstrött i tidningen och runkade av sig den värsta kåtheten.

Vid 9-rasten satt de som vanligt och drack för svagt automatkaffe och lyssnade på ljugar-Jörgens påhittade bravader. Den här helgen hade han minsann skallat ett vildsvin, eller om det var en setter, han minns inte så noga.

På andra sidan glasväggen såg han Carola gå förbi och in på sin fars kontor.

Ragnar kände ögonen tåras och gick iväg på toaletten igen. Han bläddrade fram till sidan 27 och försökte tvinga ner sin livskamrat för fjärde gången den morgonen.

Skjutvapen

I afton har jag ägnat mig åt lite pistolskytte.

En angenämt kvällssysselsättning som jag uppenbarligen hade anlag för.

Får se om jag har lika mycket känsla för feeling vid nästa tillfälle.

Nä, nu blir jag lite bestört

En del radiomänniskor borde inte syssla med radio. Eller att vara människor.
Kakan Hermansson är en sådan radiomänniska, som borde göra något annat.
Vara en bäver till exempel.

Jag gillar att lyssna på morgonpasset i P3 när jag kan.
Martina Thun är en klippa bakom rodret, Hanna Hellquist är riktigt bra på sitt sätt, David Druid är en oerhört träffsäker cyniker och är Gotlandssonen Jörgen Lötgård där så vet man att det kommer bli underhållande.

I morse var det dock Kakan Hermansson som fanns på plats och spydde galla över heterosexuella personer, gärna de av manligt kön.
Kakan är en så kallad feminist. En feminist som tappat bort ordets rätta betydelse. En feminist som tar ordet feminism som en kvinnosak istället för en social fråga. En feminist som är manshatare helt enkelt.

Om man slår upp ordet feminist i svenska akademiens ordlista får man som följer:

[FEMINISM 1]

1) åskådning som hävdar o. rörelse som arbetar för kvinnans fulla (ekonomiska, sociala o. politiska) likställighet med mannen.

Detta innebär alltså jämställdhet, vilket jag ställer mig bakom fullt och fast. Jag kan alltså kalla mig själv feminist.
Det innebär inte att jag tycker att alla uppgifter, arbetstillfällen, yrkesgrupper och styrelser strikt ska delas upp 50/50 för att det är mest rättvist.
Jag anser att om det står mellan två personer då man ska tillsätta en plats så ska platsen ges till den som är bäst lämpad för uppgiften. Om det är nio män i ett arbetslag där det ska tillsättas en tionde och en man har bättre kvalifikationer än en kvinna att ta sig an uppgiften ska den naturligtvis gå till mannen. Samma gäller om det är motsatt förhållande. Kvotering är en idiotisk idé, det är som att nöja sig med halvbra när man vet att man kan få det bäst.

Det kan inte vara svårare än så.
Det jag stör mig på hos Kakan är väl samma sak jag stör mig på hos Henrik Torehammar. Nämligen det eviga tjatet om sexuell läggning och "buhu vad synd det är om mig för jag är homosexuell"-tjatet.
Ingen heterosexuell, varken man eller kvinna, (i radio bör sägas), gör så jävla stort väsen av huruvida de gillar honkontakt eller hankontakt på sin skarvsladd. Där skarvsladd står för sexuell partner.

I morse kom det fram att morgonpasset brukade sätta en stickad penis med bjällror i toppen på sitt juleträd. Kul grej tänker jag. Kul grej tänker även Martina Thun. Inte kul grej! tänker Kakan och vrålar ut sitt missnöje och kräver att det istället ska sitta en stickad fitta i toppen på granen, eller ett transkön.
Sedermera hade de besök av en kvinnlig doktorand i ämnet hårdrock som bland annat varit på konferens med andra doktorander i hårdrock. Av dryga tjugo på tillställningen var åtta stycken kvinnor. Jävlar! tänkte jag. Det var fler än jag trodde skulle grotta ner sig i det ämnet, (totalt alltså och inte bara kvinnor), och tyckte att det måste ses som en godkänd siffra i sammanhanget. Det gjorde inte Kakan som hakade upp sig på att det var mindre kvinnor än män, punkt.

Många feminister verkar dela hennes uppfattning om vad feminism innebär och skulle helst se att det så förkastliga och numer i lagstiftning borttagna patriarkatet byttes ut mot ett lika vidrigt matriarkat, liksom för att det ska vara rättvist.
Betyder det att vi borde sätta vita i slaveri ett par hundra år? Att judar, i synnerhet i Tyskland skulle få frikort på att taga mörkhåriga tyskar med mustasch av daga? Att Moderaterna skulle få sitta 50 år till i ledning?

Nej, det gör det inte. För arvsynd är inte heller någon bra idé.
Usch, nu blev jag så uppivrad att jag måste lugna mig med en whiskey tror jag.

Just det

Jag har en bild av dålig kvalität men ändock en bild på mustaschen