Bara för att det är ett fantastiskt ord att skriva.
Är det bara som man man kan bli väldigt imponerad av sina egna kroppsljud?
Jag tänker närmast på fisar, pruppar, brakare så kallat.
Ty det brändes nämligen av en sådan rejäl, med sådan kraft att jag borde spelat in den.
Jag tror nämligen inte att jag är ensam om att efter en riktig brakare le lite åt mig själv och faktiskt känna mig lite stolt över uppnådd decibel.
Hur känner ni övriga i frågan?
Alla viktiga män i skor har tydligen en blogg. Jag har stålhätta så det rättfärdigar väl mitt bloggande gissar jag.
Du vet ju att jag alltid levererar uppskattande flatgarv och även applåder vid sådana tillfällen. Jag kan även imponeras av annat än decibel, t.ex. längd. Ett underskattat nöje.
SvaraRaderaÄr temperatur och relativ fuktighet en del av bedömningen?
SvaraRaderaNej, Lester. Nej. Det där med fuktighet lät extremt obehagligt. Endast decibel och längd går jag efter. Det är ju svårt att bedöma andras flatulenta förmågor om man ska gå efter fuktighet och temperatur också, tycker du inte?
SvaraRaderaHahaha, ville bara kolla om ni var seriösa nog att vara med i lag Vm framåt hösten...
Radera