lördag 9 november 2013

Författande

Idag på brunchen kom vi på ett uppslag till en bok. Av någon outgrundlig anledning föll det på mig att författa mästerverket. Huruvida det blir så eller inte låter jag vara osagt...
Jag tänkte hur som helst dela med mig av tankarna kring den inbundna juvelen.
Eventuella personer medverkande eller igenkännande känslor är helt och hållet fiktiva.

GRÅTRUNKA
eller, en bok om att vara singel

Kapitel 1.
Givakt!

Med ett stadigt grepp om groggen tittar Ragnar med avsmak på sin lem som ligger oanvänd och värdelös efter att hans livskamrat lämnat honom för en sjöman vid namn Ernst.
Jävla Ernst.
Vad fan ska jag sitta här och tycka synd om mig själv för? tänkte han
Det är väl inte mitt fel att det tog slut, jag har fan varit underbar. -Eller hur! skrek han åt landsköldpaddan Örjan, som var det enda förutom en halsduk som han hade kvar efter henne.
Örjan blängde på honom och gnagde på en maskros.
-Om du blänger så där blir det soppa av dig! hotade han, fast han visste att det inte skulle bli något av hotet.
Vem fan äter sköldpadda egentligen?
Han fyllde på groggen, en blandning av grappa och avslagen fanta eftersom det var det enda han hade hemma och han var alldeles för lat för att gå på systemet vid den här tiden. Alldeles för naken också då han inte byxbeklätt sig sedan gårdagen. Han ansåg det vara slöseri med tid och byxor om han befann sig hemma allena. De blir ändå bara fläckiga.
Ur lådan i det glasbeklädda bordet i vardagsrummet tog han fram kortet på henne. Ett kort han tagit då de varit på kortsemester till Gagnef, eftersom hon varit oerhört fascinerad av knätofsar och annat skit som de höll på med i Dalarna. På kortet låg hon lite lagom utmanande i sin nakna prakt på hotellsängen. Man såg vänster bröst nästan helt och könet täcktes bara delvis av det vita bomullsöverkastet.
Hon var jävligt snygg, tänkte han och kände ögonen grumlas samtidigt som hans oanvända bihang nyfiket ställde sig upp likt högvakten.
Tårögd gjorde han sin plikt och plockade samtidigt fram en halsduk han förvarade i samma låda som kortet och tog emot den skamfyllda sädesuttömningen med. 
Örjan misshandlade en knippe klöver till döds innan han slukade dem.
Ragnar tog groggen och slog på teven i hopp om få se lite onödigt våld eller i alla fall ett par rejäla bröst för att om inte annat få bort den otrevliga känslan av ensamhet och saknad.
Den blöta scenen i Wild Things uppenbarade sig och Ragnar bytte ut groggen mot halsduken.


2 kommentarer:

  1. Men satan vad vackert! Jag känner mig så överväldigad att jag spontanbränner alla mina diktsamlingar till din ära.

    SvaraRadera
  2. En sån espri! Fantastiskt! Jag vill gärna höra mer om Ernst (och lite mindre om halsduken)

    SvaraRadera