Folköl och nybilskänsla

Ni vet den där folkölen som stått längst in i kylskåpet i tre veckor och blivit riktigt riktigt kall, alltså riktigt kall. Kall genom hela burken. Så kall. Den dricker jag nu medan jag funderar på om man kanske skulle slå sig in på bilförsäljarnas ockerprisbana. I ett desperat försök att byta upp mig i firmabilsväg mot något som gått lite närmare två jordvarv istället för månen tur/retur inser jag att man är helt fel ute i karriärsvalet. Tydligen är den gamla trotjänaren inte värd mer än dieseln i tanken och eventuellt grus på flaket som kanske går att sälja till äldreomsorgen så de har nåt att slänga på trappen åt gamlingarna, efter att de vägt blöjorna förstås.
Hur som helst ska man vara beredd på att bli lurad och nedtryckt i skosulorna så fort man öppnar dörren till moralbristens näste. Tydligen kostar det 15000, ja femtontusen riksdaler att få min nuvarande bil körduglig. Konstigt då jag använder den varje dag och inte har några som helst problem med vare sig ljustuta eller backväxel. En bra sak med att fundera på bilbyte är iaf att man har en ursäkt att städa bilen lite ordentligt, så med svansen mellan benen sätter jag mig i mitt gamla åk och får en härlig nybilskänsla när jag för en gångs skull ser golvet i den igen.
Fan vad kall den där ölen var!