Snö och sånt. Men vart tog min inspiration vägen?

I morse vräkte det ner snö, jag blev glad i hela kroppen. Morgonståndet höll i sig lite extra länge bara för det.
Man blir ju lite brydd när länsvägen är oskottad klockan sju på morgonen och det ligger över en decimeter snö på den. Då har de minsann inte bråttom i snösvängen.

Idag har jag bankat till lite bitar till en vildmarksgrill men nånstans på vägen tappade jag inspirationen, inget tillfredsställande alls var det att åstadkomma konstverk. Då får det fan vara, det blir bara skit om man inte har skaparglädjens rus i kroppen. Så jag sket i det och åkte hem och skottade snö.
Min trofaste vän Major Fordson ställde gärna upp på en snöskottartur. Synd bara att det kröp över nollan och blev klabbsnö, det gillar inte Majorens efterhängsne livskamrat snöslungan som har alldeles för brant vinkel på intaget för att det ska vara helt optimalt för dylika aktiviteter. Det blir en stor snöhögsformad propp och inget kommer ut, det bara samlas mer mellan traktor och slunga. Då får man dra det till väl uttänkt plats och vänta på att grannen tar hand om högen i bara farten.

Ja, ni ser ju vad jävla glad han är.