Skogstamefan

Enligt önskemål kommer här en anekdot ur nämnde piprökande mans liv.

En afton, må det vara vår, och kanske torsdag, eller tisdag. Det förtäljer inte historen.
Nåväl. Denna afton tog Skogstamefan, hädanefter kallad H-E, en välbehövlig begagning av husets dusch.
Håret skulle minsann tvättas och schampot löddrade som aldrig förr.
Mitt i schamponeringen hördes utifrån ett par skall, en förevisning om att det möjligen var skabbräven som visat sig i omgivningarna på sistone nu behagade besöka hemmanet för en möjlig smittspridning.
Då detta naturligtvis förefaller sig omöjligt att acceptera gnuggar H-E bort det värsta löddret ur ögonen och öppnar vapenskåpet som är lägligt placerat strax bredvid duschen och greppar bössan.
Han ser genom fönstret att det mycket riktigt är Mickel som dykt upp och gläntar försiktigt på dörren för att få fritt skottfält utan att behöva ringa glasmästaren.
Då smiter räven in i det gamla stallet.
Inga problem tänker H-E, som lugnt väntar ut räven.
Fortfarande naken, löddrig och med bössan anlagd hör han hur en bil närmar sig huset på framsidan.
Då kryper räven fram.
Samtidigt stannar bilen vid huset och han hör hur bildörrar öppnas.
Fritt skottfält! PANG!
Räven är död.
Runt knuten dyker främmandet upp som ju blivit nyfikna av uppståndelsen.
Det är länsman, som för dagen har med sig en kvinnlig praktikant.
H-E mumlar något om skabbräv, och att om de går runt på framsidan så ska han sätta på pannan så det blir något kaffe.